talriket

Vaknar på riktigt när pappa ringer vid halv åtta. Jag har ett jobb att gå till, nämligen städare på Fjällgården. Mitt enda "riktiga" jobb i sommar. För jag har knappast varit ledig inte. Jag har rest fram och tillbaks genom Sverige, en tripp till Roskilde också dessutom. Det är inte bara det fysiska släpandet som tärt, också det psykiska. Med Mingus försvunnen, bry om boendesituation och guys så har hjärnan gått på högvarv. Och jag saknar mamma. Kent. Love. Ella. Noah. Kanska Zimba. Jag saknar dem så mycket att en överhettning tenderar att smälta min hjärna och hela mig. Aj. Sen är det ju alla vanliga sysslor som ska göras: * hålla mig a-jour på facebook. *kolla på scrubs, nattsändningen. *rida och köra häst och vagn. *spela och göra låtar *ta hand om Ming som nu kommit hem igen. Det är dumt att jag inte får pengar för allt det jobbet. Jag vaknade alltså på riktigt i morse vig halv åtta för att gå till mitt riktiga jobb. I mitt ansikte hade en finnattack slagit till. Tre i pannan och två (små) på nästippen och en till liten på kinden. Va? Hur? Varför? En sak om jag hade varit Ebba Herbertsson, men jag är hannah med h. Jag har inte ens haft så många finnar sammanlagt i mitt liv typ. (Ljug men det är ju ett extremfall) Under fortsättningen av eftermiddan och kvällen ska jag kurera mitt fejs, koka te, kolla på film och fortsätta på låten som är så bra. Och jag ska skriva brev. Jag fick ett idag och jag skickade ett igår. Jag älskar brev. pip